Ingår i grupp 5 Spetsar och raser av urhundstyp
Rasens ursprung anses vara kombihunden, som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt och man kom överens om att rasens namn ska vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.
Rasen är en ställande hund, med stor jaktlust, avsedd för jakt främst på älg och björn. Den arbetar mycket självständigt, men samarbetsvilligt och markerar viltet med skall. Sinnena, i synnerhet luktsinnet, är skarpa, varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen har mycket bra orienteringssinne.
Rasen är att betrakta som frisk och sund. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).
Rasen har ett jämnt temperament, är något inbunden och modig med stor uthållighet. Den är mycket självsäker och kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. En karelsk björnhund har stor kamplust.
Karelsk björnhund är en medelstor, robust och kraftigt byggd spetshund med yvig päls och upprättstående öron. Den är endast något längre än hög. Färgen ska vara svart och vit. Mankhöjd för hanar är ca 57 cm och tikar ca 52 cm.
